Kommuninvests roll är att finansiera kommuner och regioner och deras bolag, vilket innebär att man lånar pengar på svenska, europeiska och amerikanska kapitalmarknaden och vidareutlånar dem till svenska kommuner och regioner. Dessutom är kommunerna och regionerna Kommuninvests ägare.
Patrik Stenman är finansrådgivare på Kommuninvest och han och hans kollegor tittar och har tittat på frågan om huruvida kommuner ska äga eller inte äga samhällsfastigheter. Det man bland annat kommit fram till är att frågan kanske inte riktigt är så enkel att besvara.
– Vår rekommendation är att en kommun bör, om man inte redan har gjort det, upprätta en långsiktig lokalförsörjningsplan, så man vet vilka behov man har på kort och lång sikt och ha en strategi utefter det. Vi tycker också att man ska räkna noga på alternativen; ofta handlar det ju om perioder på 25–30 år. Vad innebär det att äga, vad kostar det under lång tid, och vad kostar det att hyra en fastighet?
Det finns också andra faktorer man bör ta hänsyn till. Det ekonomiska är en del av det, en ganska viktig sådan, men man behöver också se till att det finns tillräcklig och bred kompetens.
– Det kan vara så att man inom kommunen inte har kapacitet att driva större fastighetsprojekt, man kanske gör det väldigt sällan. Men det som seglat upp på senaste tiden är det här med rådigheten: hur viktigt är det för en kommun att ha kontroll över en fastighet? Inte minst i spåren av SBB:s försäljningar. Den frågan har kommit upp som den kanske viktigaste aspekten på senare tid. Man vet inte vart fastigheterna tar vägen.
Det finns också, menar Patrik Stenman, en vanlig uppfattning om att kommuner, om de säljer av fastigheter och sedan hyr samma fastigheter i stället, då frigör en massa kapital. Men långsiktiga hyresavtal klassas idag som finansiell leasing och jämställs därmed med en investering som bör hanteras enligt den process som normalt används i samband med investeringar och upptagande av lån. I balansräkningen bör ett sådant objekt klassas som en tillgång och den framtida förpliktelsen att betala hyra, som en skuld.
– Man byter ett finansiellt åtagande mot ett annat, ofta sämre alternativ ur ekonomisk aspekt. Det här beror på att en kommun alltid lånar billigare än ett privat bolag på kapital- och bankmarknaden. Dessutom har privata bolag avkastningskrav, så den genomsnittliga kapitalkostnaden blir mycket högre än en kommuns och blir så stora belopp att det över tid blir, i de allra flesta fall, billigare att kommunen äger själv.
Märker Kommuninvest någon skillnad mellan kommuner i hur man vill göra med ägande kontra försäljning, beroende på styrets färger?
– Jag tycker debatten lagt sig lite nu, det var mer polariserat för några år sedan: då skulle man äga allt eller inte äga någonting. Det har vänt till att handla mer om de ekonomiska faktorerna och rådigheten, som sagt: att man har kontroll över fastigheten.
Att hitta kapital är heller inte något problem för kommuner, menar Patrik Stenman. Man har ofta väldigt bra kreditvärdighet och lånar på fördelaktiga villkor på kapitalmarknaden eller via Kommuninvest.
– Frågan gäller mer hur man förvaltar och hur effektiv man är och det är en styrningsfråga som inte bör ligga i finansieringen. Jag tror på en mix mellan privat sektor som stimulerar konkurrens och innovation, kombinerat med kommuners ekonomiska förutsättningar, att låna billigt.
