Taxonomiförordningen – även kallad EU:s taxonomi – är ett klassificeringssystem som fastställer kriterier för när en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar.
Den 1 januari 2024 börjar bestämmelserna i EU:s direktiv om hållbarhetsredovisning gälla. Ny lagstiftning ersätter det tidigare direktivet NFRD (Non Financial Reporting Directive), samt Årsredovisningslagens krav på hållbarhetsrapportering.
Trots att EU:s taxonomiförordning nu har varit ett faktum en tid uppstår fortfarande frågetecken kring vad som gäller, vilket delvis bero på att förordningen ändrats längs vägen. Men vad är det senaste, hur bör fastighetsägarna agera och vilka ytterligare former av redovisningskrav kan vi förvänta oss?
Mattias Johansson är partner på KPMG och auktoriserad revisor och säger själv att han alltid ”går igång” när det gäller regelverk. Hur man sätter ihop snygga finansiella rapporter är hans liv, vilket gör att Mattias Johansson blir lite extra exalterad när det läggs på ytterligare ett raster av komplikation.
– Jag åkte runt och pratade om det här för ganska precis ett år sedan och på de tolv månaderna har det hänt ganska mycket, säger Mattias Johansson.
– Orsaken till att det händer mycket är att det här är ett synnerligen dynamiskt område. Det är stor efterfrågan på information, information som både är transparent och jämförbar.
Hållbarhetsrapportering uppstod på åttiotalet, då som något som kemibranschen använde för att tvätta bort sitt dåliga rykte. Fram till ganska nyligen har det funnits stora inslag av greenwashing i hållbarhetsrapporteringen, menar Johansson. Syftet har varit att framhålla det som är positivt och samtidigt sopa det som är lite mer negativt under mattan.
– Rapporteringsambitionerna nu är att öka jämförbarheten, att definiera hur man ska mäta och rapportera på hållbarhetsområdet för att kunna ställa företag mot varandra.
Det har funnits ett antal regler och ramverk som har styrt rapporteringen, men det som hände 2022 var att EU antog ett direktiv som heter CSRD, Corporate Sustainability Reporting Directive. Dessutom innefattar CSRD, till skillnad mot de gamla reglerna, ett starkt inslag av tvång. Det finns sanktioner att tillgå, vilket visar att meningen är att de nya reglerna ska efterlevas.
CSRD rullas nu ut, men det träffar inte alla samtidigt. I Sverige blir CSRD lag 1 januari 2025, vilket innebär att de första bolagen kommer att behöva rapportera detta 2026. De första bolag som ska rapportera enligt CSRD är stora, noterade bolag, så kallade PIE-bolag, det vill säga stora företag av allmänt intresse i överensstämmelse med EU:s definition om fler än 500 anställda som är redovisningsskyldiga enligt taxonomin.
– Dessa företag har till stor del redan börjat jobba enligt CSRD och står oftast väl rustade att hantera den här typen av förändringar; de har stora staber som jobbar med rapportering. Nästa våg, som ska börja arbeta enligt det här regelverket, det är ”stora bolag” oavsett om de är noterade eller ej. Här känner vi revisorer oss lite mer oroade, för i den gruppen har inte alla börjat jobba än.
Här, liksom i tredje gruppen – den som innehåller mindre noterade bolag – befinner sig, enligt Mattias Johansson, många fastighetsbolag. Kollektivt ligger de alltså lite efter med anpassningarna till CSRD.
Vad får man för krav på sig, konkret?
– Det handlar om ganska mycket krav, tycker jag. Man behöver göra en hållbarhetsrapport – vilket inte är något nytt – och den måste vara upprättad enligt de här direktiven. Det innebär att det blir tvingande med revisorsgranskning på hållbarhetsredovisningen, precis som den finansiella redovisningen varit. Mina revisorkollegor och jag ska alltså in och titta på det här.
En viktig skillnad mellan finansiell rapport och hållbarhetsrapport blir dock att den förra enbart innehåller vad som hänt det senaste räkenskapsåret medan den senare dessutom behöver vara framåtblickande. Det räcker inte med att rapportera vissa nyckeltal utan också beskriva kvalitativt sina processer, hur man jobbar med risker och vilken kontroll man har över sin hållbarhet.
Dessutom ska rapporten innehålla något som heter dubbelväsentlighetsanalys.
– Den beskriver dels hur vår verksamhet påverkar omgivningen, dels hur omgivningen påverkar vår verksamhet. Hur påverkar, till exempel, klimatförändringarna oss och hur påverkar vi klimatförändringarna. Den här analysen görs sedan inom ett antal områden: utsläpp, klimatpåverkan, påverkan på ekosystemet och så vidare.
Mattias Johanssons budskap är tydligt: är man inte redan är igång med det här sättet att arbeta så är det hög tid att sätta igång nu. Det är också viktigt att förstå att man inte bara kan peka på hållbarhetschefen på bolaget och säga ”lös det där och kom tillbaka när du är klar”. Det här innefattar strategiskt tänkande och agerande från hela organisationen. Alla måste jobba med det här.
– Om organisationer inte har förstått vikten av de nya direktiven och vad kraven blir på organisationen så är det dags att lyfta frågan nu.
Fakta:
EU:s nya direktiv för hållbarhetsrapportering, CSRD, (Corporate Sustainability Reporting Directive) börjar 1 januari 2024 gälla för företag räkenskapsåret 2024 som redan hållbarhetsredovisar enligt NFRD (Non Financial Reporting Directive), som ersätts av CSRD. Det handlar om noterade företag och koncerner med mer än 500 anställda.
Små och medelstora företag blir skyldiga att följa CSRD 2027 för räkenskapsåret 2026.
