Enligt Fastighetsägarnas senaste konjunkturprognos stannar tillväxten i bästa fall på tre procent i år och nästa år ser siffran ut att sjunka ytterligare.
Reallönetillväxt, befolkningstillväxt och världens mest expansiva centralbank har fått Sverige att framstå som en succé i en svag omvärld. Med räntorna på bottennivå blir det dock svårare att stå emot den inbromsning som nu är på gång i den globala ekonomin.
Avsaknad av politiska lösningar på bostadskrisen pekar i samma riktning. Tillväxten stannar i bästa fall på tre procent i år och på 2,7 procent nästa år. Det spår Fastighetsägarna i sin senaste konjunkturprognos som presenteras på fredagen.
– Vi ser en tydlig inbromsning i USA och det påverkar naturligtvis resten av världen. Tyvärr lider den amerikanska ekonomin av stora strukturella problem, som gör det svårt att få ordentlig fart på tillväxten. Ingen av de potentiella presidentkandidaterna lär ta tag i dessa problem, säger Fastighetsägarna Sveriges chefsekonom Tomas Ernhagen.
Utan draghjälp från USA ser det mörkare ut för euroländerna, som får fortsätta att brottas med svag efterfrågan, låg inflation och stora spänningar mellan länder med olika förutsättningar. Att en tydlig nedväxling också är på gång i Kina underlättar inte situationen. Den stora andelen dåliga lån tynger landets banksektor och sannolikheten för storskaliga finanspolitiska stimulanser är liten. Det innebär att det trängda läget för världens råvaruproducenter fortgår.
– Det är i denna värld Sverige ska navigera de kommande åren. Med räntor på bottennivåer lär det bli svårt att upprepa förra årets tillväxttrick. Men ekonomin kommer ändå att växa i hyfsad takt om inte något allvarligt händer i världsekonomin. Tyvärr saknas inte sådana risker, säger Tomas Ernhagen.
Den enskilt största utmaningen för Sverige är den akuta bostadskrisen. Utan kraftfulla åtgärder för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och byggandet av fler bostäder kommer dynamiken på arbetsmarknaden att försämras och hämma Sveriges potentiella tillväxt.
– Bostadsbristen är den stora ödesfrågan. Tyvärr ser vi i dag inga tecken på att de pågående bostadssamtalen mellan regering och opposition ska utmynna i nödvändiga reformförslag, avslutar Tomas Ernhagen.
