Kasper Salin-priset är Sveriges Arkitekters utmärkelse för årets bästa byggnad. Priset instiftades 1962 efter en donation av Stockholms stadsarkitekt Kasper Salin, som var verksam under 1800-talets andra hälft.
Vinnare blev alltså Merkurhuset och den Göteborgsbaserade arkitektfirman Olsson Lyckefors (tidigare Bornstein Lyckefors) och juryn motiveringen löd:
En märkvärdig gestalt som vilar vackert i arkitekturhistorien men samtidigt är sin egen. I ett trångt läge i staden infogar byggnaden sig. På samma gång äger den sin plats – en prestation i perfekt balans. De egensinniga gavlarna bör framhållas, tillsammans med ett slags ”takkupor” med många tolkningsbottnar. Interiört härskar materialens egen uttryckskraft. Några originella och snillrika val i en till största del enkel plan och sektion skapar en stor variation och rikedom i rumsupplevelserna. En ny typologi utanför de etablerade är kraftfullt och tidlöst.
Bakgrunden är att Reklambyrån Forsman & Bodenfors sökte ett nytt huvudkontor, vilket de gjorde i samarbete med Platzer Fastigheter och Bygg-Göta. Uppdraget gick till arkitektkontoret Olsson Lyckefors Arkitektur. Merkurhuset ligger insprängt mellan Rosenlunds restaurangliv, Järntorgets kultur och Stenpirens resecentrum.
När vinnarna av Kasper Salin-priset avslöjades möttes det av ett vrålande jubel i publiken. Kontoret som grundades i Göteborg 2011 har vuxit stadigt och har flera nomineringar i bagaget.
– Vi tycker kanske att vi skulle kunnat vinna tidigare, men nu stod alla stjärnor rätt, säger Per Bornstein i sitt tacktal, och publiken verkar hålla med.
Han förklarar det som att det är kombinationen av byggherrar som Platzer som tidigt höll ett tvådagarsseminarium för att bena ut hur det skulle bli en byggnad i världsklass. När Bygg-Göta kopplades in så drog de i handbromsen och sa ”det är inte bra nog, det ska vara vackert om 100 år också” säger Per Bornstein. Slutligen var det en bygglovshandläggaren Mary, på stadsbyggnadskontoret, som bidrog till en avgörande detalj när hon stoppade bygglovet.
– Hon kritiserade att vi inte hade några fönster i våra takkupor. Det skapade såklart en frenesi hos oss, men så här i efterhand så är det faktiskt min favoritdetalj, säger han.
När Fastighetssverige når Platzers vd P-G Persson har han inte hunnits nå av nyheten.
– Det är jätteroligt att det går bra att kombinera ett kommersiellt husprojekt med arkitektoniska kvaliteter som vinner den här typen av priser. Också väldigt kul att det är tillsammans med Bygg-Göta, ett annat fastighetsbolag i Göteborg, säger han.
Men vad var det då som gjorde att Merkurhuset vann? Stina Johansson är arkitekt SAR/MSA på kontoret Witte Sundell och Kasper Salin-prisets juryordförande. Hon beskriver mötet med Merkurhuset som en överraskning. Att den bild av huset som först skapas är en annan än den som möter en invändigt.
– Man har jobbat med höjder, karaktären på rummen och på att få till ett annat flöde på kontorslandskap än vad man annars förväntar sig. Där har nog beställaren, reklamfirman Forsman & Bodenfors, också varit involverad och satt värdet högt av att skapa ett huvudkontor som speglar dem som företag. Men bedriften och överraskningen ligger i att man lyckats skapa detta på den lilla ytan som man haft tillgänglig.
Begränsningar är kreativitetens moder?
– Absolut, det är Merkurhuset verkligen ett uttryck för och där det gjorts till nästan perfektion. Ett smalt hus har få möjligheter och särskilt ett kontor brukar få ett ganska standardiserat uttryck. Men det är också vad Olsson Lyckefors har lyckats så bra med att använda de begräsningarna till att tänka annorlunda på hur ett kontor kan se ut och hur ett smalt hus kan byggas.
En stor del anledning till vinsten är hur Merkurhuset är kopplat till den övriga omgivningen, med energiverket intill och kontrasten mot sekelskifteshusen som granne. Den detalj som Stina Johansson fastnat för är att tolkningen av huset inte är självklar.
– Ja, det just ambivalensen husets karaktär som tilltalar mig. Det går inte att säga ”det där är ett kontorshus” eller ”det är ett industrihus” eller något annat för den delen. Det är helt enkelt ett hus i en form som jag aldrig tror att jag sett förut.
Kan det inte vara en nackdel att det inte går att läsa av huset och förstå vad det är för slags hus?
– Jag tror att vi behöver komma bort från den smala inställningen kring hur ett kontor ser ut. Eller hur ett bostadshus ser ut. Jag gillar att det finns flera bottnar och många olika sätt att tolka det på. Det är en utveckling som vi måste ta vara på för att göra arkitektur spännande och utmanande igen.
En del i den svåra tolkningen av byggnaden är att den inte kan påstås gå i en särskild arkitektonisk tradition menar Stina Johansson.
– Merkurhuset har inte lånat eller kopierat något. Visst skulle man kunna säga att den har drag av brutalism, men det skulle inte förklara stilen helt. För den har också drag av en bilfabrik i Italien och Riksarkivet i Lund. Men inget så framträdande så att den kan sägas att den bara liknar det ena eller det andra.
Stina Johansson berättar också att det är ovanligt att ett så stort hus vinner Kasper Salin-priset.
– Det är lite därför Merkurhuset sticker ut för mig och varför det stack ut mot de andra nominerade. Det är lättare att designa ett litet hus och se till att detaljerna sitter och blir som man tänkt sig. Men att lyckas med det på den skala som man gjort här, det är en otrolig bedrift som inte ska underskattas.
Kön av gratulerande kollegor är svårt att överskåda när Fastighetssverige möter upp de tre partners i Bornstein Lyckefors bestått av sen 2012, tills Per Bornstein lämnade och kontoret blev som Olsson Lyckefors Arkitektur, bestående av Johan Olsson och Andreas Lyckefors som partners.
Per Bornstein, äntligen sa du på scenen – var det dags?
– Ja, vi har varit nominerade flera gånger och det har känts som om vi levererar på en nivå som vi tycker är värdigt för en vinnare, men det var bättre sent än aldrig. Särskilt med det här projektet som har varit ett sånt bra samarbete mellan byggherrar, beställare och oss. Det är helt klart ett bevis för när vi inte bara ritar ett hus utan också samtidigt jobbar med insidan av det så blir det ett samspel det blir mellan utsida och insida, säger han.
Andreas Lyckefors, kommer ni vilja jobba mer såhär framöver – nära beställaren?
– Det gör vi redan till viss del, men absolut att vi tycker att det här var särskilt lyckat och att det är en modell som vi tror på. Just det här att beställaren kom först var en viktig del i huset och att forma projektet efter beställaren som också är kravställaren och slutligen är den som kräver att resultatet blir av yttersta kvalitet, säger han.
Per Bornstein, hur har samarbetet varit med Platzer och Bygg-Göta?
– Det har varit jättebra, de har ju trott på oss hela vägen och vi har väldigt lång relation med dem under åren som gjort att vi haft ett förtroende för varandra.
Johan Olsson fyller på;
– Vi hade ju inte kommit så här långt utan våra beställare och det samarbete vi haft.
Arkitektkontoret bilades 2011 och har vuxit under tiden. Hur har de senaste åren sett ut för er?
– Vi växte verkligen som mest under pandemin. Och det är väl varje kontors mål att kunna växa. Men det var något som hände när vi fick fler referenser och underlag som gjorde att det tog fart, samtidigt som vi började få alltmer uppdrag i Stockholm, säger Johan Olsson.
Andreas Lyckefors säger att det också hade mycket att göra med de möjligheter som pandemin gav.
– Helt plötsligt var det möjligt att jobba på distans vilket också gjorde att vi kunde rekrytera utanför Göteborg och få en mycket bättre kompetens till de projekt vi har. Nu har vi nästan en tredjedel av kontoret i Stockholm och det har också gjort att vi kunnat höja kvaliteten ännu mer på det vi gör, säger han.
Det är ett stort projekt, vad det något som gav er lite ont i magen av att ta uppdraget?
– Absolut inte, men det var ju ett projekt med högt ställda mål och dessutom i centrala Göteborg vilket gör att det sticker ut lite. Det gör ju också att man har ögonen på sig den historiska miljön som det också är och gör att det ställs högre krav redan från början, säger Johan Olsson.
Vad väntar framöver?
– Förutom att vi fortsätter arbetet med Polestar, Volvos elbilssatsning och deras expansion över världen, så jobbar vi också med batterifabriken här i Göteborg. Sen kommer vi jobba vidare med inredningsuppdrag som är en viktig del för oss, för restauranger, hotell och kontor, säger Andreas Lyckefors.
Hittills har vi inte sett några glädjetårar, kommer de senare ikväll?
– Vi var ju nominerade för Guldstolen för interiören på Merkurhuset och när vi inte fick det så kändes det lite i magen, och jag blev i alla fall ännu mer nervös inför Kasper Salin-priset. Men när de ropade upp oss som vinnare så var inte tårarna långt borta. Det kändes magiskt, säger han.
Hur känns det nu då?
– Det känns ju fantastiskt såklart. Det är ett kvitto på att kvalitet betyder någonting. Att långt, flitigt arbete lönar sig till slut. Vi tror att ingen arkitektur uppstår hastigt och all arkitektur kräver tid. Man måste nöta och blöta, vända och vrida, våga ändra och gå tillbaka till tidiga lösningar, säger Andreas Lyckefors.
