För ett år sedan tystnade en av svensk arkitekturs starkaste röster. Efter Emma Jonstegs bortgång arbetar Utopia vidare med att utveckla bolaget i hennes anda.
– Hon finns i vårt DNA, säger Mattias Litström.
Han och Emma Jonsteg lärde känna varandra på en kurs i Italien 1995, där båda var med som deltagare från Chalmers. 2001 började de arbeta tillsammans som delägare i en arkitektbyrå. Där blev duon kvar till 2008 då man bröt sig loss för att tillsammans starta Utopia Arkitekter.
– Vi kände att vi ville pröva något nytt där vi kunde närma oss de kärnvärden vi tyckte var intressanta att jobba med, berättar Mattias Litström.
– Det sammanföll med finanskrisen, så det fanns inga jobb. Men det var ganska bra för vi fick tid att tänka och känna och formulera vad vi skulle göra med företaget. Sedan var vi tvungna att arbeta proaktivt; söka upp kunder, söka upp mark och koppla ihop folk och starta egna projekt. Det har alltid levt vidare för oss – vi har initierat saker istället för att sitta och vänta på att det ska hända något.
Vad gjorde att ni två hittade varandra ville starta någonting tillsammans?
– Jag tror att vi båda såg varandras potential väldigt tydligt. Vi var väldigt olika människor som kompletterade varandra väldigt väl. Emma var väldigt intensiv och utåtriktad, en snabbtänkt visionär medan jag kanske var mer utförare och arbetade längre ner i projekten.
– Sedan hade vi en samsyn i viktiga frågor som hur samhället skulle fungera: hur arkitekter borde jobba, hur man skulle tänka i branschen, hur processen borde vara, hur man tar sig an ett projekt.
– Det var väldigt lätt för oss att jobba tillsammans och det gav resultat väldigt fort när vi gjorde saker.
Från att ha varit bara Emma Jonsteg och Mattias Litström växte Utopia. Det som från början varit väldigt mycket av ett idékontor, där man drev egna projekt idébaserat, gick till att ta en stor del av projektering och produktion under uppförande. Samtidigt växte man i personalstyrka och de högt satta visionerna från starten infriades.
Men under Utopias frammarsch kom beskedet att Emma Jonsteg drabbats av cancer. Efter att sjukdomsbeskedet kommit förvärrades hennes tillstånd snabbt.
– Det var en period när man märkte att hon inte mådde bra. Sedan kom beskedet som ett dråpslag för oss alla på kontoret, men framför allt för hennes man Jesper och familjen.
– Det var nio månader där man pendlade mellan hopp och förtvivlan. Ibland verkade det bli bättre, sedan föll hon tillbaka och det blev sämre. Det var en fruktansvärd period där det till slut kom till en punkt där det inte fanns någon återvändo, där vi visste att det inte skulle gå vägen.
– Det som sjukdomsperioden innebar – och som jag kan känna att det finns något slags tröst i – var att vi under sista månaderna, när vi båda visste att hon inte skulle klara sig, hade tid att prata igenom vad som var viktigt, såväl i livet som kring företaget.
– Vi hann ta avsked och ta ett avstamp mot hur vi skulle hantera framtiden utan henne.
Den 29 februari 2020 somnade Emma Jonsteg till slut in och lämnade efter sig ett stort tomrum på Utopia.
– I och med att vi hade haft tid att förbereda oss var det nästan en större chock när vi fick reda på att hon var sjuk. Och när man ser sista tiden för en människa som är sjuk så kan man känna att det finns någon sorts befrielse när de får frid.
– Men framför allt var det en enorm sorg och tomhet när hon gick bort. Jesper förlorade sin fru och livskamrat, jag förlorade min bästa vän och partner.
– Här på kontoret samlades vi och försökte ta hand om varandra. Det är det jag tycker har räddat oss som företag, att vi alla har stöttat upp sedan Emma blev sjuk. Vi har verkligen försökt ta hand om varandra på kontoret och har haft mycket samtal om det.
Hur är det att försöka återgå till det arbetet efter en sådan händelse?
– Det är en av de största kriser man som företag kan gå igenom när en så stark och drivande person går bort, och det var tack vare alla fantastiska medarbetare som vi kunde gå vidare. Vi hjälptes verkligen åt och hade väldigt många uppdrag att ta tag i, vilket gjorde att vi tvingades hantera det som hänt.
Uppdragen har fortsatt att rulla in för Utopia. När man fortsätter arbetet med att utveckla byrån och svensk arkitektur gör man det Emma Jonsteg i sitt DNA.
– Vi saknar Emma hela tiden, men hennes ande och alla värdegrunder hon stred och kämpade för finns fortfarande i bolaget. Allt det som Emma stod för och drev har vi med oss och med den kraften som hon var och det hon lämnat efter sig finns det väldigt mycket att bygga på.
– Vi har alltid varit ett kontor som söker efter utmaningar inom branschen där vi försöker hitta andra sätt att jobba på, andra konstellation eller andra uppdrag. Det var saker som Emma stod för.
– Tittar man på hennes arv så är det många i branschen som minns hennes starka röst och vilken nytta hon gjorde genom att skapa debatter och driva frågor. Där har det varit lite tystare från vårt håll än så länge, men tanken är att vi ska ta upp det igen. För även om det har blivit ett mycket mer öppet klimat i branschen så behövs ändå starka röster som Emmas. Det vill vi föra vidare på något sätt.
För att verkligen se till att föra vidare Emma Jonstegs starka röst och driv att göra samhället bättre har Utopia bildat en stiftelse till hennes minne. Stiftelsen kommer bland annat att dela ut ett pris och stipendium till en person som arbetat i Emmas anda. Den första pristagaren presenteras senare under våren.
– Emma hade ett talesätt som löd ”i sina bästa stunder innebär jobbet som arkitekt att man får bidra till att skapa ett lite bättre samhälle”. Vi vill uppmuntra och lyfta upp människor som arbetar i den andan.
– Vi försöker hålla det ganska fritt i hur vi ser på pristagare. Det kommer inte bara vara arkitekter utan det kan vara någon som jobbar för ett bättre samhälle på något annat sätt och som vill vara med och bidra med kvalitet på olika sätt.
