Att riva befintliga byggnader och särskilt bostäder är en känslig fråga, både politiskt, men särskilt för de boende. Det kräver ett enträget arbete med en transparent detaljplaneprocess och en vision om en förbättrad fysisk miljö för medborgarna som bor och verkar på platsen. Ett sådant pågående arbete genomför det allmännyttiga bolaget Förbo i Lindome centrum. En omdaning som Förbo genomför och delar med sig av i forskningsprojektet ”Återhus – att bygga hus av hus”.
Bakgrunden till omdaningen är att kommunen gjort ett förarbete med utredningar, trygghetsvandringar och sett ett behov av att bygga om den befintliga grundskolan, bygga ut förskolan och velat se positiva effekter i centrumet. Stora delar av centrum har byggts på gammal jordbruksmark och har samma årsring, vilket gör att en stor del behöver uppgraderas samtidigt. De undersökte bostadshusen och såg att husen var i dåligt skick, där tekniska installationerna var dåliga och kostnaden för renovering hög. Ett sätt att få ihop ekonomin är att förtäta – att få fler bostäder som genererar hyra på samma plats och därmed balansera kostnaden för renoveringen. De tittade först på att bygga på bostadshusen, men kom fram till att ljusinfallet på gårdarna skulle försämras och skugga många uteplatser. Det gjordes även en rumslig analys av området, utöver de tidigare utredningar och kom fram till att bostadshusen är byggda i en borg-formation, vilket skapade ett slutet område som inte välkomnade besökare och gjorde det svårt att gå igenom. Resultatet av trygghetsvandringarna med ungdomar i Lindome visade på platser med otrygghet och en avsaknad av mötesplatser. En insikt som ledde dem in på tankarna om att ta ner några bostadshus för att öppna upp området och samtidigt integrera med centrum och övriga Lindome. På den vägen kom idén upp om att bostadshusen som ska tas ner, kanske inte behövde rivas helt, utan kunde återbrukas på plats.
Ett stort hinder för återbruk i dagens detaljplaneprocess handlar om att faktiskt möjliggöra för återbruk och se till att detaljplanen som vinner laga kraft har planbestämmelser som främjar återbruk och inte stoppar återbrukade material från att användas. För att lyckas med denna process gjorde de följande:
1) Förbo höll i tidiga dialoger i varje bostadsgård inför samrådet för att berätta om planerna och syftet med planerna. De har även haft renoveringssamordnare och boendesamordnare som samtalade med de boende och fångade upp deras tankar. Det öppnades även en projektlokal på plats och planscher och eftermiddagar där man kunde fråga på öppna hus. På så sätt fick de inga överklaganden under samrådesskedet.
2) I detaljplanen beskrevs två olika framtidsscenarion där graden av exploaterad yta ska styra hur området kan utvecklas och inte vad man får eller inte får göra – utan att det ska gå att rita flexibelt så länge man förhåller sig till exploateringsgraden. Att detaljplanens egenskapsgränser har marginal så att husmåtten får variera och kan byggas med stomkomponenter som återbrukas.
3) Området projekteras och byggs under lång tid. Detaljplanen är robust och den nya bebyggelsens utformning är beskriven som karaktär istället för att ge exakta färgtoner eller fastställda visualiseringar.
4) Säkerställa att det befintliga inte blir planstridigt i den framtida detaljplanen och att så mycket som möjligt kan bevaras. Något som Boverket lyfter som en viktig förutsättning för att öppna upp för återbruk i detaljplaner.
Boverket trycker i sin rapport “Uppdrag att främja en cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn” hur viktiga dessa förutsättningar är när de skriver:
“Problemet med onödigt begränsande detaljplanebestämmelser är dock främst en tillämpningsproblematik. Genom att tydligt klargöra planens syfte och motivera varför en viss reglering är nödvändig minskas risken för onödiga hinder.”
Genom detta arbete har man både lyckats återbruka 90 procent av den gamla husens bjälklag, renovera befintliga bostäder som hyresgäster bor kvar i och bygga nya hus med återbrukade material.
Robin Rushdi Al-sálehi, arbetspaketledare för kunskapsspridningspaketet inom forskningsprojektet “Återhus – att bygga hus av hus”.
