Epoxiplaster som används inom bland annat byggindustrin kan ge upphov till svår kontaktallergi. Nu har forskare vid Göteborgs universitet tagit fram en ny sorts epoxiplast som är mycket mindre allergiframkallande och som är baserad på förnyelsebart material. Fastighetssverige har pratat med Kristina Luthman, professor i läkemedelskemi vid Göteborgs universitet, som förklarar hur de nya plasten fungerar.
Epoxiplaster har använts länge inom byggindustrin och på senare tid vid tillverkning av vindkraftverk. Plasten tillverkas från bisfenol-A som är petroleumbaserad. Risken för att utveckla kontaktallergi när man hanterar epoxiplast är stor och ibland räcker det inte att använda skyddskläder.
Kristina Luthman har under ledning av Ann-Therese Karlberg, professor i dermatokemi vid Göteborgs universitet, forskat på att ta fram ny epoxiplast i många år. Enligt Kristina hade forskningen tre mål: plasten skulle minska risken för uppkomst av kontaktallergi, den skulle vara baserad på ett lättillgängligt och förnyelsebart utgångsmaterial och den skulle inte baseras på bisfenol-A som är känt för att vara hormonstörande.
– Byggindustrin använder epoxi inom många områden, till exempel för arbete med betong. Det används också för arbete med kakel och klinker och som innerbeläggning i cisterner. Man använder det också för beläggning av ytor som ligger under vatten, till exempel på båtar, och även för relining av rör. Epoxi kan också användas för alla typer av limarbeten. Idag är tillverkning av vindkraftverk ett stort område där man använder epoxi, berättar Kristina Luthman.
Epoxiplast skapas genom att man låter två ämnen reagera med varandra. Den härdade plasten som görs idag kan innehålla rester både av kontaktallergenet DGEBA och det hormonstörande bisfenol-A. Man har dock fortsatt använda den typen epoxi, eftersom den har mycket stor praktisk betydelse och eftersom det idag inte finns något ersättningsmaterial tillgängligt. Men nu har forskare vid Göteborgs universitet alltså tagit fram en ny epoxiplast baserat på isosorbid, ett ämne som framställs av glukos, det vill säga socker.
– Vår forskning har främst varit inriktad på att minska riskerna för kontaktallergi vid arbete med epoxi, och att vi lyckats med det ser vi som den största vinsten. Vi tycker också att det är viktigt med epoxi som är baserad på ett lättillgängligt och förnybart utgångsmaterial, som isosorbid, och att det inte är baserat på bisfenol-A som är hormonstörande.
Hur ser möjligheterna ut för återanvändning/cirkulering av den här typen av epoxiplast?
– Det är en fråga vi inte arbetat med, den ligger längre fram i processen. Kanske kan det vara lättare med ett material som är baserat på vanligt socker, men det återstår att se.
Hur långt fram ligger planerna på att kommersialisera den nya typen av epoxiplast? När kommer den ut på marknaden?
– Vi kan inte uttala oss om det, det är upp till plastindustrin att titta på den typer av frågor.
Och hur har marknadens respons varit hittills på försöken och framtagandet
– Det har funnits intresse men av olika orsaker har vi inte gått vidare med det. Förhoppningsvis kommer man nu att se att det finns möjligheter att ersätta bisfenol-A-baserad epoxi med förnybara utgångsmaterial som inte har samma hälsorisker.
Nästa steg blir att testa den framtagna plasten och se om den har rätt egenskaper för att kunna användas som ersättning till dagens epoxiplaster i industrin. Eftersom det görs av socker så blir materialet billigt. Ett möjligt hinder är att bisfenol-A också är billigt och dessutom användbart för att skapa plaster med olika egenskaper, vilket möjligen gör det svårare att övertyga industrin om ett skifte.
– Men om bisfenolanvändandet regleras hårdare inom EU kommer saken i ett annat läge, säger Kristina Luthman.
