Industribyggnader och lagerlokaler har ofta väldigt stora takytor. Ytor som skulle kunna täckas med exempelvis solceller för att producera el till både den egna anläggningen och till försäljning. Men här sätter elbolagen – och en infrastruktur som inte hängt med – käppar i hjulen. I alla fall om man får tro Jon Malmsten, energiexpert på Logicenters. För Fastighetssverige luftar han sin kritik mot elnätbolagens otydliga och krångliga regler.
Det finns flera utmaningar med att installera och ha solceller på industribyggnaders tak. Har man, som till exempel Logicenters, solceller på taken för elproduktion, så vill man ju mata ut det man inte använder till elnätet och sälja.
– Grundproblemet är alltså inte en stor elförbrukning – om man inte pratar om kyllager, där det går åt mycket energi – utan att lager och logistik ofta inte gör av med lika mycket energi som byggnaderna kan producera.
Orden är Jon Malmstens. Han arbetar som energiexpert på Logicenters och menar att den stora mängden elnätsbolag, nästan 150 stycken, och det faktum att de alla har sina egna regler och rutiner gör det svårt för fastighets- och logistikföretag som vill satsa på solenergi.
– De stora bolagen, som Eon, Vattenfall och Fortum, har olika områden där de har koncession, en typ av monopol om man så vill. Man är alltså hänvisad till dem.
Elnätsbolagen har sina egna utmaningar; det pågår en grön omställning som behöver accelerera och den innebär bland annat att fler vill bygga solceller och att fler vill ha högre elkonsumtion. I och med kriget i Ukraina fick bolagen ännu mer att göra. I norra Sverige finns Northvolt och den norrländska industrialiseringsvågen.
– När den gröna omställningen kommer i gång ordentligt i Norrland kommer man dessutom inte att kunna skicka ner lika mycket el söderut, man kommer att behöva den själv. Vi kommer alltså att behöva producera mer i södra Sverige, menar Jon Malmsten.
Behovet av el inom logistiken kommer att öka de kommande åren, med fler elektriska lastbilar som kommer att behöva laddas när de står vid lokalerna. Det sker också en ökad automatisering inom lager och logistik. Detta i kombination med att elförbrukningen i samhället i stort ökar borde ses som ett incitament att utnyttja lagerlokalernas stora takytor.
– Men elbolagen har inte mannat upp för nya verkligheten. Jag tror det beror på monopolverksamheten: de behöver inte vara konkreta, behöver inte vara proaktiva. Det innebär att allt går väldigt långsamt och tar lång tid. Man borde ligga lite före i stället för som nu, lite efter. Ibland kan det ta ett halvår eller upp till ett år, det hade aldrig funkat för ett kommersiellt bolag som konkurrerar om kunder. Om man ska bygga lokaler och fastigheter tar det för lång tid innan man får veta vilken kapacitet man kan ha i lokalen och vad det kommer att kosta. Vi behöver veta förutsättningar, kostnad, tidpunkt med mera. Allt detta tar det mycket lång tid att få svar på, berättar Jon Malmsten.
För den fastighetsägare som vill bygga till exempel solcellsanläggningar på sitt tak blir den konkreta effekten av den långsamma och krångliga hanteringen bland annat att det blir svårt att få till installation. Dessutom kan plötsligt förutsättningar ändras. Ett exempel utgör EON, som nyligen ändrade sättet på hur man får ansluta sina solceller till deras elnät: tidigare har man fått ansluta solcellerna på sitt konsumtionsabonnemang och på så sätt har man kunnat hålla elen bakom sin elmätare.
– Det har funnits en stor poäng ansluta solceller på konsumtionsabonemang. Producerar man el och det går ut på nätet och vänder får du alltid betala skatt och nätavgifter vilket man vill undvika på sin egenproducerade el. Nu har man ändrat förutsättningarna så till vida att man aldrig får mata ut mer än 800 kilowatt. Det här är en helt ny förutsätting som kom för en månad sedan som gör det svårt för oss att installera stora solcellsanläggningar.
– Om vi bygger stora solcellsanläggningar blir utmaningen soliga dagar ibland högre än 800 kW, el som kommer andra till gagn och som hjälper till i den gröna omställningen. Med det nya regelverket behöver vi spilla den elen genom att strypa anläggningen vilket gör att vi tappar elproduktion och får en mer komplex installation vilket minskar lönsamheten.
Ändringen beror på leveranssäkerhet, enligt Eon, för enligt ellagen måste bolaget kunna leverera ström med viss kvalitet till alla förbrukningsabonnemang. Får man mycket solenergi på en slinga så kan det vara svårt att garantera elkvalitén. Då vill man kunna lösa det genom att koppla bort solcellsproducenter.
Det finns ytterligare en aspekt som rör den skatt man idag behöver betala på den egenproducerade el man använder själv. Bygger man en anläggning på mer än 500 kilowatt (större än ca 4000 kvadratmeter) så blir det skatt på all el. Det gör att många entreprenörer inte vill bygga större än 499 kilowatt.
– Den här gränsen finns inte i andra europeiska länder. Skatteverket säger att det beror på EU:s regler, men EU känner inte till detta. Sverige är ett av få EU länder som tolkat regelverket på det här viset. Det här leder konkret till att vi bygger mindre solcellsanläggningar än vi skulle vilja, eller kan, för att inte riskera gå över gränsen. Då nyttjar vi inte de stora takytor vi har som vi annars skulle gjort. Och det här bromsar i sin tur den göra omställningen. Vi försöker hitta vägar runt det; vi kollar om vi kan ha smart styrning på solcellsanläggningen för att kunna reglera hur mycket el den producerar, men det gör anläggningen lite mer komplex och dyrare och minskar lönsamheten.
Hos vissa elnätsleverantörer upplever Jon Malmsten att man saknar kompetens kring anslutning av mindre produktionsanläggningar som solceller är. Han nämner ett fall med en solcellsanläggning där nätbolaget kommer med ständigt nya krav på dokumentation och mätningar som ska göras, krav som inte ställts av något annat nätbolag för de 40-talet anläggningar Logicenters har anslutit.
– Det här har introducerat en osäkerhet i hela vår solcellsaffär då vi inte längre vet när våra investeringar kan börja generera intäkter.
Generellt, menar Jon Malmsten, behöver nätbolagen satsa resurser på att hantera ansökningar, utreda förutsättningar, ge snabbare svar och tydliga riktlinjer.
– Vi behöver vara rationella nu och hitta affärsmodeller och regelverk som gör att vi kan fylla taken med solceller. Takytorna är en resurs. Men för att kunna använda den resursen fullt ut måste vi också kunna se en lönsamhet.
