I tre delar intervjuar vi fastighetsägare som finns representerade i det som polisen anser vara ”särskilt utsatta områden”. Först ut: Mikael Granath, vd på Willhem.
15 områden i Sverige har tidigare betraktas som särskilt utsatta, av polismyndigheten. Denna siffra ökades med drygt 50 procent, då det totalt uppges vara 23 extra utsatta områden i Sverige.
Polisen släppte denna rapport för en knapp månad sedan och på DN Debatt skrev rikspolischef Dan Eliasson, tillsammans med Mats Löfving, chef för Nationella operativa avdelningen Noa:
”Alla är inte överens om beskrivningen, än mindre om lösningarna. För komplexa samhällsproblem som detta finns inga givna svar. Det som är förvånande är påståenden om att vi i polisledningen skulle vilja dölja utvecklingen. Ingenting kunde vara mer fel. Tvärtom är det just för att lyfta fram problematiken som vi sammanställt rapporten.”
Ett utsatt område kännetecknas av hög kriminalitet, hög arbetslöshet, många socialbidragstagare och många invånare med invandrarbakgrund.
I ett särskilt utsatt område adderas också parallella samhällsstrukturer, extremism och är områden där polisen har svårigheter med att utföra sitt arbete.
Willhem finns representerat i flera områden som klassas som särskilt utsatta: Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg, Fittja och Botkyrka i Stockholm, Lindängen i Malmö och Skäggetorp i Linköping.
Polisens rapporter är inget man lägger extra stor vikt vid.
– För oss är det här en del av vår verksamhet. Vi vet redan hur de här områdena fungerar, att polisen uppmärksammar dem genom att ta med det på listan är en annan sak. I den dagliga verksamheten förändrar det ingenting för oss, säger Willhems vd Mikael Granath.
Han är väldigt noggrann med att inte generalisera eller kategorisera alla områden som en enda stor massa.
– Nej, det går inte att dra alla de här områdena över en kam. De är inte lika, det är olika förutsättningar för varje enskilt område. För vår del handlar det om att ha en detaljerad kunskap om varje område.
Hur ser ni på att vara där?
– Det handlar inte enbart om fastigheterna, utan också om att följa den sociala strukturen och utvecklingen. Tittar man på Biskopsgården till exempel så har där varit en negativ utveckling, med en mer upptrappad våldsspiral – den har vi som fastighetsägare svårt att ta ansvar för fullt ut. Men den berör oss, och våra medarbetare, säger Mikael Granath som ser ett fortsatt gediget arbete framför sig:
– Det är en väldigt stor utmaning för oss och för samhället i stort. Sedan ska vi inte glömma att det finns olika krafter som påverkat Biskopsgården i en mer positiv riktning. Det är en lugnare utveckling nu, och det tycker vi är positivt.
Affärsmässigt, då?
– De här områdena är inte på något sätt sämre affärer, det är nästan tvärtom. De är minst lika spännande att äga som andra fastigheter. Sedan måste man komma ihåg, återigen, att varje område är unikt. Så det gäller att ha en nyanserad förvaltning.
Vad gör ni för sociala insatser?
– Vi anställer mini-bovärdar över sommaren. Sedan bidrar vi med stöd till de lokala föreningarna, där vi har engagemang. Efterfrågan på de olika aktiviteterna varierar.
Vad säger du om polisens insatser?
– Samma sak där, det är olika beroende på vilket område. I Göteborg upplever jag att man har varit väldigt närvarande, och nått bra resultat. I Malmö har man varit längre bort, där är organisationen sämre.
– I Linköping fungerar det alldeles utmärkt och i Fittja kan jag inte säga annat än att det fungerar bra, säger Mikael Granath.
FAKTA: De åtta nya särskilt utsatta områden:
Norrby och Hässleholmen/Hulta i Borås.
Tynnered/Grevgården/Opaltorget i Göteborg.
Karlslund i Landskrona.
Nydala/Hermodsdal/Lindängen i Malmö.
Fittja och Alby i Stockholm.
Gottsunda i Uppsala.
