Staden finns för att vara en plats där vi kan mötas och utbyta varor och tjänster. I det sammanhanget lyfts ofta det småskaliga entreprenörsskapet fram – av politiker, stadsutvecklare och fastighetsägare – som något positivt, något man värnar om. Men hur ser verkligheten ut för den lilla entreprenören? Fastighetssverige har träffat och pratat med Karl Grafström, Business Area Manager på Poppels Hantverksbryggeri som nyligen flyttade in i nya lokaler i Vasakronans Platinan vid Lilla Bommen i Göteborg.
Poppels startade som ett litet hantverksbryggeri i Mölnlycke 2012 av ett gäng glada ingenjörer och lärare som var sugna på öl. Konceptet blev en succé; man lyckades pricka in en spirande trend när det gällde hantverksöl och bryggeriet växte snabbt. Man flyttade till Jonsered, fick en mängd nya delägare och öppnade en restaurang i anslutning till bryggeriet. För två år sedan slog Poppels upp portarna till sitt citybryggeri.
– Det skedde på ganska öl-helig mark, på Lilla Bommen, där det bryggts öl sedan åtminstone 1700-talet, berättar Karl Grafström.
– Vi brygger öl på plats, lagar mat och är lite av en venue för aktiviteter och event för mat- och öl-intresserade. Det är så här vi tänker att det ska se ut för hantverksbryggerierna framåt. I de nya lokalerna vid Lilla Bommen känner vi att vi kan leva upp till det.
Att etablera sig tidigt i ett fack, eller inom en trend, underlättar, menar Karl Grafström.
– Det är lite som tidig vänskap i livet: man knyter kontakter snabbare, folk har mer tid för en och man blir etablerad lättare och snabbare. Det gäller i kontakten med fastighetsutvecklare och företag och har också möjlighet at påverka mer. Som till exempel nu, i Platinan för vår del. Där kunde vi vara med under en stor del av den projekteringen och byggnationstiden och komma idéer och utväxla tankar om hållbarhet och så vidare.
Det gavs också utrymme, menar Karl Grafström, att förstärka affärsidén för Poppels som entreprenörer.
– Vi pratade om vad vi behövde för att kunna driva vår affär på stället. Under en uppstart är detta speciellt viktigt att man har fastighetsägaren med på tåget, på sin sida. ”Den här idén har vi, men hur kan ni hjälpa oss att bli framgångsrika inom detta?”
Det är, hävdar Karl Grafström, extra viktigt för det småskaliga entreprenörsskapet med lyhördhet hos fastighetsägarna.
– Det svenska samhället är konstruerat för att attrahera och underlätta för stora och medelstora företag och just i början, när man sätter ramarna för sin kvalitet och hållbarhet så är det ganska kostsamt, speciellt i en tid som denna. För att kunna vara innovativ, småskalig och kunna driva verksamhet över huvud taget så behöver man gödning. Det ser vi fastighetsägarna som; det är de som ska vattna vår mark så att vi ska kunna växa.
När man som företagare ser att ett nyetablerat område inte genererar den rörelse och den tillströmning av människor och potentiella kunder som förväntas så måste entreprenörerna få hjälp av fastighetsägaren.
– När vi märker att det inte går framåt som tänkt, då hålls också hållbarheten tillbaka; då slutar man köpa ekologisk mjölk eftersom marginalerna minskar.
Konkret, menar Carl Grafström, är det som ett småskaligt entreprenörsskap behöver från en fastighetsägare ganska enkla saker.
– Det gäller att man inte bygger upp en för fin agenda från början. De här säljande argumenten till varför man ska etablera sig i en fastighet ska man nog tona ner och fokusera mer på data och prata om hur det faktiskt kommer att se ut, vad man vet, tror och önskar – och att få med entreprenörerna i den processen när man uppför en ny fastighet tror jag är jätteviktigt.
I etableringsområden behöver man också avsätta lite extra pengar till marknadsföring under längre tid, tror Karl Grafström.
– För att ett hus ska växa och locka till sig etableringar så krävs det mer pengar än man tror; att etablera ett område är inte billigt.
Sedan finns också aspekten av det myckna byggandet i och kring Lilla Bommen, Nordstan och nya Centralstaden.
– Vi vet att vi måste vänta på Västlänkens nya uppgångar, nya stigar ska trampas för människor. Ofta fokuserar man, i ett kontorsområde, på att det ska hända stycket på dagen; det ska finnas lunchställen och så vidare. Men vi behöver förlänga dygnet och då måste det kännas tryggt att vara där och nya grupper människor måste kunna hitta dit – inte bara konsulter och tjänstemän.
I nuläget, säger Karl Grafström, så är Platinan lite som en ö: det är krångligt och otryggt att ta sig dit. Det är hög trafik, det finns inga bra cykelvägar och det byggs och ändras om från vecka till vecka.
– Där har man en jätteutmaning när man bygger en fastighet som kostar hundratals miljoner kronor. Det ska inte behöva vara så svårt att ta sig dit och jag tror att det handlar om att man måste börja planera för sådant mycket tidigare. Och hur gör man det intressant att ta sig dit? Som det är nu, att gå på en lerig gångväg och vara rädd för buller och bilar – det brukar inte lyfta ett nyetablerat område direkt.
– Fastighetsägarna har väldigt goda intentioner av att skapa småskalighet, men det är fortfarande ett relativt nytt ämne där man inte riktigt har alla svar på hur det ska göras. Att ta in forskning, innovation och data när man bygger nya områden är oerhört viktigt framåt.
