Ett hem ska innebära trygghet, men våldsutsatta kvinnor och barn kan vara brottsoffer i sina egna hem. Ungefär var tredje vecka dödas en kvinna av en man hon haft en relation med och den vanligaste mordplatsen är kvinnans egna säng i hennes egna hem. Ofta står valet mellan hemlöshet och våld. Socialstyrelsens dödsfallsutredningar visar att kvinnorna som mördades 2018–2021 hade gemensamt att de inte fått stadigvarande bostad.
2023 hade jourerna över 200 000 stödsamtal, det innebär ett stödsamtal var tredje minut. Samma år beviljade kommunerna alarmerande få barn och kvinnor skyddat boende, antalet barn på skyddat boende minskade med 20 % mellan 2022 och 2023: aldrig tidigare har så få barn beviljats en trygg plats att bo på.
Nu finns Unizons Boendebank, som samlar merparten av kvinnojourerna i Sverige; över 140 kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer finns över hela landet och stöttar och skyddar via chatt, telefon och IRL. Fastighetssverige har pratat med Olga Persson är ordförande för Unizon, bland annat om hur den här boende banken fungerar, rent konkret:
– Den är ett unikt helhetsgrepp på kvinnor och barns rätt till bostad, både i det akuta skedet och som permanent boendelösning. Vi arbetar också med politiskt påverkansarbete i fastighetsvärlden. Unizon arbetar sedan 40 år tillbaka med akuta skyddsplaceringar för kvinnor, det är vår verksamhet i grund och botten. Med tiden har vi också etablerat kontakter med fastighetsbolag som vill bidra till förturer för kvinnor och barn. Vi har också utformat politiska påverkanskrav där bostadspolitiken i Sverige brister i sitt fokus på kvinnor som är utsatta för våld.
Och om man är kvinna eller kvinna med barn som behöver skyddat boende, hur går man till väga för att få den här hjälpen av er, så att säga, rent konkret?
– När det gäller skyddade boende så är det ju särskilt komplicerat i Sverige än så länge, eftersom det är socialtjänsten som beviljar en placering i skyddat boende. Redan där finns ett stort problem: Vi ser att antalet kvinnor som beviljas den här skyddsinsatsen blir färre och färre i Sverige idag. Det gäller både antalet kvinnor och barn som kommer till ett skyddat boende och hur länge de får stanna där. Vi ser särskilt allvarligt på att antalet barn har minskat över tid: det senaste året har de minskat med 20 procent, säger Olga Persson.
Vad beror det på? Är det politiken eller något annat som bär skulden?
– Det har att göra med den ekonomiska situationen ute i kommunerna, alltså med en ekonomisk kris. Det handlar om rena besparingar på just det här området, helt enkelt, eftersom andra samhällsproblem, som till exempel gängkriminalitet, har tagit väldigt mycket personal-, politiska och såklart rent finansiella resurser i kommunens budget.
Men de kvinnor som trots allt kommer till ett skyddat boende har möjlighet att få en permanent boendelösning: De privata fastighetsbolagen som Unizon arbetar tillsammans med har nu fått lära sig om hur våld ser ut. Till exempel kan en våldsutsatt kvinna få ekonomiska konsekvenser av det våld hon har utsatts för. Hon kan ha skulder från lån som har tagits i hennes namn men som förövaren inte har berättat att hon har, hon kan stå som ägare till bilar eller företag och han kan ha förfalskat hennes identitet på olika sätt. När hon sedan lämnar förhållandet så är hon skuldsatt och har betalningsanmärkningar.
– Här behöver man göra en individuell helhetsbedömning av varje kvinnas möjlighet till förtur. Vi är med på den resan, eftersom vi jobbar med efterstödet och ser till att kvinnan klarar av att bygga ett nytt liv, fritt från våld, förklarar Olga Persson.
Innebär det här att fastighetsägarna som är inblandade tar speciell hänsyn till att det kan finnas ekonomiska svårigheter?
– Ja, precis. Man gör helt enkelt en individuell bedömning och ekonomiskt våld eller våldsutsatthet generellt finns med i den bedömningen. I Boendebanken har vi märkt att det finns väldigt många utestängningsmekanismer och en praxis i kommunerna som har utestängt just kvinnor som har varit brottsoffer i sina egna hem. Det finns, till exempel, en så kallad tvåårsregel, som innebär att man ska vara skriven i kommunen i två år för att ha möjlighet att få en kommunal förtur till boende. Alla kommunala bostadsbolag har möjlighet att ge förturer till kvinnor i det här sammanhanget, men de har inte gjort det på grund av den här tvåårsregeln – som inte är lagstadgad på något sätt, utan bara en praxis som har skapats för att utestänga olika grupper då från att möjliggöra sig den här förturen i kommunen.
De privata fastighetsbolagen tar däremot hänsyn till det här, menare Olga Persson, och ser till att man har möjlighet att flytta mellan olika kommuner, eftersom det är väldigt många kvinnor som har behov av just det. Männen får ofta väldigt korta fängelsestraff – om de ens får ett fängelsestraff.
– Många av de här männen som har utsatt kvinnor och barn för väldigt grovt och allvarligt våld går ju fortfarande fria i samhället, vilket är ytterligare en anledning till att man såklart måste byta kommun, säger Olga Persson.
Den individuella bedömningen gör fastighetsägarna tillsammans med Unizons verksamheter. Där ser man också till att det finns ett socialt stöd såklart runt kvinnorna och barnen över tid.
– Det stödet är kostnadsfritt för kvinnorna och de här bolagen som hjälper till, men det måste ju finnas en möjlighet för oss också att bedriva den här verksamheten. Därför behöver vi såklart också särskilda medel till Boendebanken.
Och varifrån kommer de här medlen?
– Nu kommer de från Unizons egna pengar och från vissa av fastighetsbolagen som också skänker ekonomiska medel. Det har också skett otroligt mycket volontärt arbete. Det fungerar eftersom vi alltid har arbetat på det här sättet; att vi sätter i gång arbetet först och söker medel efterhand, berättar Olga Persson.
Upplever du att det saknas andra, liknande initiativ i samhället?
– Ja, vad vi vet så är det här det första i världen som tar det här helhetsgreppet på bostadsfrågan för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi ser hela kedjan, samtidigt som vi också verkligen ger oss på den här ganska komplexa och nedprioriterade politiska frågan: hur en bostadspolitik ska se ut som faktiskt inkluderar också kvinnor och barn som är brottsoffer i sina egna hem, säger Olga Persson och fortsätter:
– Det är svårt att se vad som är den politiska viljan i den här frågan. Man verkar ha kapitulerat inför att detta, i Sverige, är en helt privat marknad där var och en ska klara sig själv.
Hon tillägger:
– De stora politiska reformerna kring människors rätt att bo, som ju är inskriven i grundlagen i Sverige, har man absolut inte levt upp till, anser vi. Det blir särskilt allvarligt för gruppen kvinnor och barn som tvingas lämna ett hem på grund av att de är brottsoffer och inte på grund av att de själva är ansvariga för att inte ha ett hem.
Upplever du att det kan finnas att det kan dras lite likhetstecken mellan brottsutsatta och brottsutövare från fastighetsägarnas sida ibland?
– Nej, från fastighetsägarnas sida har vi faktiskt upptäckt det totalt motsatta. Det finns en väldigt stark vilja och en ganska god förståelse för att det här är en samhällsbesparing av enorm storlek.
Om jag tolkar dig rätt så upplever du att de privata fastighetsägarna har varit lättare att arbeta med i detta än de allmännyttiga och kommunala?
– Absolut, det upplever vi definitivt. Vi behöver få med oss fler och större fastighetsägare, de som har ett större bestånd, så att vi kan jobba mer effektivt. Vi behöver bostäder i storstadsområdena, eftersom det är fortsatt där, i Sverige, som väldigt många människor bor. Vi behöver också ännu fler engagerade fastighetsägare. Men vi har verkligen sett att i det kommunala maskineriet så har den här frågan varit otroligt underprioriterad, framför allt sedan 2012, när den nya lagstiftningen kom kring att kommunala bostadsbolag ska arbeta med marknadsmässiga principer. Där hände det ju någonting med det sociala ansvarstagandet för de allmännyttiga bostadsbolagen. Den stora frågan är om de här bostadsbolagen verkligen är allmännyttiga idag – om man nu tänker att kvinnor och barn som utsätts för våld som är en del av det allmänna och det allmännas ansvar.
– För cirka tio år sedan så fick nio av tio våldsutsatta kvinnor som ansökt om förtur i de kommunala bostadsbolagen i Stockholm det. Nu är vi nere på mellan 10 och 20 procent, så nålsögat för att kvalificera sig för en förtur i allmännyttan är ju otroligt litet. Det har varit en tydlig försämring som nästan ingen har diskuterat. Den har bara smugit in och så har man tänkt att ”det här får lösa sig på något sätt”, suckar Olga Persson.
Hur många kvinnor, hur många boenden är det som ni, eller hur många sådana här boenden finns och hur många sådana här boenden behövs?
– Det är en otroligt svår fråga, mörkertalet är stort. Men det vi har förmedlat via stiftelsen Her House Foundation är ungefär 200 lägenheter sedan starten, precis i början av pandemin. Vi har ungefär 900 barn och 900 kvinnor per år som bor i skyddat boende.
– När man tänker på en hemlös person i Sverige, i dag, så får många bilden av att det är en man, kanske med ett missbruk, psykisk ohälsa eller tidigare kriminalitet. Men de kvinnor som bor i ett skyddat boende idag i Sverige är ju per definition egentligen hemlösa, säger Olga Persson och avslutar:
– Vi skulle kunna bli den här nationella bostadsförmedlingen som vi nu, på ett sätt, har ett embryo till via Boendebanken. Då skulle vi också kunna få en mycket större helhetsbild av hur det ser ut för kvinnorna, för just nu är det ingen som har den helhetsbilden.
