– Jag har inte hört om någon som påbörjar nya byggprojekt nu: markanvisningar, planering, projektering och upphandlingar kan pågå – men ytterst få vågar göra mer än att låta grävskopan skrapa lite på marken.
Orden är Björn Sundins. Mellan åren 2011 och 2017 var han kommunalråd i Örebro med ansvar för samhällsbyggnadsfrågor. Han menar att de varje månad kommer nya siffror som visar att det byggs för lite bostäder i Sverige. Jämfört med behovet på över 60 000 nybyggda bostäder per år (för att klara befolkningstillväxt och undvika bostadsbrist) har Boverket de senaste åren återkommande redovisat att det byggs för lite: prognosen från december var att det under 2023 kommer byggas cirka hälften av behovet och långt under det antal som byggts tidigare år. Varje gång konstaterar byggbranschen uppgivet: “Det där är gamla siffror, läget är värre än så”.
– Många som har insyn i bostadsbranschen inser hur allvarligt läget är, men hos allmänheten, kommunala företrädare och många politiker saknas kunskapen om hur de olika problemen samverkar. Även i branschen finns många som inte inser vidden av problemen, eftersom de inte förstår den politiska logiken – som ju försvårar lösningar. Det är ett problem att så få företag vill ta i på allvar, men jag förstår samtidigt att ingen vill bli förknippad med motgångar eller svårigheter.
Om någon månad redovisar Boverket sin bostadsmarknadsenkät, där landets 290 kommuner redovisar sin bedömning av antalet påbörjade och färdigställda bostäder. Den baseras på siffrorna för 2022, men inte heller den rapporten kommer att spegla den aktuella verkligheten, menar Björn Sundin, eftersom det i de siffrorna även ryms byggen där en grävskopa grävt lite och fastighetsägaren meddelat kommunen att de “påbörjat bygget”.
– Jag tror att det beror på en kombination av missuppfattningar om hur bostadsmarknaden fungerar, ideologiska skygglappar och att fokus i den politiska debatten riktas åt andra håll. Det finns inte mycket press på ansvariga politiker i dessa frågor, eftersom det drunknar i debatten om kriser som uppfattas som mer näraliggande. Kanske hoppas en del politiker att folk ska ha glömt passiviteten nu, när väl siffrorna om rekordfå färdigbyggda bostäder redovisas om några år. Och då kan de komma undan med att säga att de minsann fattat beslut som ”snart får effekt” men att problemen är någon annans. Det är ju så den politiska logiken fungerar.
Vad behöver göras åt det här stoppa huvudet i sanden-problemet, enligt dig?
– Det är bra att branschorganisationer och liknande agerar, men jag saknar tydliga och konstruktiva förslag från enskilda fastighetsägare, byggbolag och andra med hög trovärdighet. Jag tror att regering, riksdag och allmänhet skulle lyssna mer om välkända företrädare för etablerade aktörer var mer publika än idag.
Och vad behöver göras, tycker du, för att få igång byggandet igen?
– Det finns några förslag som inte borde vara politiskt svåra, ens i en konfliktfylld riksdag; exempelvis förmånliga och långsiktiga statliga investeringslån och att undanta allmännyttan från lagen om offentlig upphandling. Att skapa tydlighet kring reglerna för framtida hyressättning, efter domen om presumtionshyra i Svea hovrätt, är otroligt viktigt – men lär ju skapa nya partipolitiska konflikter och är kanske därför svårt.
