Svenska institutet för standarder (SIS) och White Arkitekter vill etablera obränd lera som byggmaterial i Sverige. Nu ska det tas fram nationella standarder för lera som också ska bidra till att minska byggbranschens utsläpp av växthusgaser. Marja Lundgren, hållbarhetsspecialist på White Arkitekter, är tillsammans med kollegan Johan Jönsson initiativtagare till standardutvecklingen. Fastighetssverige fick en pratstund med dem båda.
Ni vill etablera obränd lera som byggmaterial i Sverige – varför?
– Kortfattat så handlar det om att reducera det ekologiska avtrycket från byggsektorn, förbättra inomhusklimat
och tillföra estetiska kvaliteter. Vägen mot ett hållbart samhälle är att använda material med mycket lägre klimatpåverkan, som till exempel lera, ett material som andra material samverkar väl med. Dessutom brinner inte lera och har dokumenterade goda egenskaper för inomhusmiljön. Lerputs kan till exempel buffra fukt, filtrera luft och sänka ventilationsbehov och därmed energibehovet i byggnader, säger Marja Lundgren.
För en som inte är så insatt i lera som byggmaterial – varför just obränd lera?
– Stora mängder energi sparas när leran inte bränns, det är därför användning av lera ger så låga klimatutsläpp. Det finns en stor naturlig tillgång av lera och en stor fördel är att lera inte tappar i funktion när det återanvänds. Lera som byggmaterial har en lång tradition i Sverige som glömts bort under 1900-talet, förutom inom kulturvården och självbyggarkretsar. Till skillnad från material som behöver upphettas vid tillverkningen går det åt mycket lite energi för att tillverka obränd lera. Den är också lättdemonterad och tappar inte i funktion när den cirkuleras, berättar Johan Jönsson
Varför är det idag inga stora aktörer som använder lera som byggmaterial?
– Byggherren behöver veta att material som används i byggnaden uppfyller byggreglerna. Tester och standarder stödjer byggherren i att veta vad som funkar. Under 1900-talet har vi haft en dominans av helt andra material (som betong, stål, gips, mineralull mm) och hur man använder dem är väl dokumenterat. De senare åren har träbyggande återkommit och nu är det även dags för lera. I Tyskland har arbetet med standarder gett stort utfall och en ökad byggmaterial-industri som levererar lerbaserade produkter. Nu finns ingen svensk standard och även om det går att använda de tyska DIN-standarderna så är det ändå mentalt avlägset för många då de är på tyska och anpassade efter det tyska regelverket. Vi behöver en svensk standard, säger Marja Lundgren.
Hur kommer det sig att andra länder ligger före Sverige när det gäller standarder för obränd lera som byggmaterial?
– Sverige skiljer sig från de länder som gått före eftersom våra byggregler inte typgodkänner specifika material. Så är det däremot i Tyskland, så för att alls kunna bygga i ett material måste det vara godkänt i regelverket. Drivkrafterna att få in lera i regelverket var starka där redan på 90-talet, sedan har standardiseringen tagit fart och blivit mer detaljerad på 2010-talet. Byggmarknaden ser också annorlunda ut, det är fler och mindre aktörer i länder som Tyskland medan vi i Sverige har färre och större aktörer, det har därför funnits en större diversitet i hantverkskunskap och materialkunnande, fortsätter Marja Lundgren.
Första steget är standardisering som putsmaterial – vad kan komma mer?
– Det naturliga steget vore att följa de tyska DIN-standaderna för lersten, lerbruk och lerskivor. När Sverige har fått till de första svenska standarderna för obränd lera som byggmaterial är förhoppningsvis den kritiska massan av länder i Europa med nationella standarder uppnådd och vi kan starta processen med att införa en EU-standard och därigenom CE-märka produkterna. Dock är det komplicerat när alla europeiska länder ska komma överens så då kommer vi behöva hjälp från fler aktörer. Mellansteget är att skapa en nordisk standard, säger Johan Jönsson.
White har två pågående projekt på sin brittiska marknad där lera just nu används. Det ena är Velindre Cancer Center i Wales, som kommer att använda lerputs, och det andra är en nyligen vunnen tävling, i Dumfries, Skottland, med väggar i rammed earth eller stampjord.
