När projektet Urban Academy lanserades på initiativ av Malmö stadsbyggnadskontor ville man ta reda på om arkitektbranschen speglar stadens diversitet. Nu släpps rapporten av den omfattande enkätundersökning som gjorts och Malmö tänker nu som första stad i Sverige agera mot bristande mångfald i arkitektbranschen.
Vem som blir arkitekt grundläggs redan på grundskolenivå. På landets lärosäten befästs sedan homogeniteten i branschen. Många som kommer från underrepresenterade grupper upplever ett utanförskap på grund av den likriktning som råder på arkitektutbildningarna.
Projektet Urban Academy startades av Malmö stadsbyggnadskontor med syfte att undersöka om Malmös arkitektbransch speglar stadens mångfald samt hitta konkreta metoder för att åtgärda de brister som synliggörs. Genomförandet skedde i samarbete med flera aktörer, däribland Malmö universitet, Tillsammans i Förening, Altitude Meetings och Arkitekt Modan Akbarnazim.
Finn Williams, stadsarkitekt Malmö stad, berättar för Fastighetssverige att han, när han iklädde sig rollen som stadsarkitekt, var medveten om Malmös rykte som en av de mest mångsidiga städerna i Skandinavien. Över hälften av befolkningen har utländsk bakgrund.
– Efter att ha påbörjat mitt arbete var det svårt att ignorera att denna bild av staden inte verkade återspeglas i många av de möten och situationer jag befann mig i. Möten som ofta handlade om att bryta segregationen och skapa en mer jämlik och inkluderande stad, men där men där det saknades viktiga perspektiv och erfarenheter i samtalet, berättar Finn Williams och fortsätter:
– Självklart handlar mångfald inte bara om synliga dimensioner som kön, etnicitet eller ålder, utan också om andra värdefulla perspektiv som neurodiversitet, funktionsvariation eller socioekonomisk bakgrund. Jag började fråga efter statistik om hur representativ arkitektbranschen är, men det var svårt att hitta data bortom jämställdhet. Så vi säkrade finansiering för att beställa vår egen forskning för att förstå både utmaningar och potentiella lösningar.
Under det senaste året har Finn Williams och hans kollegor genomfört en stor enkätundersökning, en serie workshops med över 150 deltagare och (som en del av Malmö in the making) ett pilotprojekt som inspirerat över trettio barn att överväga att bli arkitekter i Malmö.
– Vi började med arkitektur då det är den sida av samhällsbyggnadsbranschen som vi har mest insyn i och inflytande över som stadsarkitektteam. Men genom processen har det blivit tydligt att detta också är en relevant fråga för branschen som helhet, menar Finn Williams.
Resultatet ligger till grund för rapporten som visar upp en homogen arkitektbransch, där trösklarna för underrepresenterade grupper är höga.
Blev ni förvånade av svaren på enkäten? Var det någon del av enkätsvaren som var extra uppseendeväckande?
– Att arkitektbranschen inte är representativ för Malmös befolkning är kanske inte förvånande – men när vi började gräva djupare i olika dimensioner av mångfald framträdde både intressanta och viktiga data, säger Finn Williams.
Malmös arkitekturbransch är tämligen representativ när det kommer till funktionsvariation (11 % identifierar sig med en funktionsnedsättning jämfört med ett riksgenomsnitt på 16 %) och sexuell läggning (90 % identifierar sig som heterosexuell, lika med riksgenomsnittet på 90 %). Det finns dock några betydande avvikelser när det gäller socioekonomisk bakgrund, religion och etnicitet. 7 procent av de tillfrågade säger att de är uppvuxna i ett utsatt område, jämfört med 29 procent av Malmös befolkning. Endast 1 procent av alla säger sig vara muslimer, medan i Malmö beräknas andelen muslimer i befolkningen till mellan 10-15 procent. Och 30 procent har minst en förälder född i ett annat land än Sverige – jämfört med Malmö där 56% har en utländsk bakgrund.
– Tydligast är skillnaderna i uppfattningar om inkludering beroende på människors bakgrund. Människor som följer normen är minst benägna att uppleva eller uppfatta ojämlikheter. Till exempel säger 36% av personer födda i Sverige att de har upplevt hinder I branschen, jämfört med 72% av utrikesfödda. Som ett resultat finns det en allmän obalans mellan den allmänna självbilden av yrket som vill vara öppen och inkluderande, och verkligheten i upplevelsen för människor från underrepresenterade grupper.
Samtidigt är självbilden delvis en annan – inom branschen ser man sig i hög grad som inkluderande – och viljan till förändring tycks vara stor. Trots att resultatet visar på en tydlig underrepresentation och likriktning har projektet mötts med stort engagemang från arkitektbranschen själv.
Hanna Irvenå, programarkitekt och projektledare för Urban Academy, noterar arkitektbranschens förändringsbenägenhet. Men vad ska till för att förändringarna ska bli verklighet?
– Att man får in systematisk involvering och kunskapshöjning om arkitektur och samhällsplanering under skolåren, att universiteten ser över de egna sätten att anta elever och viktar intagningen på andra och nya sätt under studietiden. Bland yrkesverksamma gäller det att branschen, inklusive kommunen, vågar lita till kompetenser som inte ser ut som de brukar göra. Att de vågar lita på kraften i breddad kompetens genom ökad representation och att vi vågar vika av från linjen med höga språkkrav och sätter kärnkompetensen först, säger Hanna Irvenå och fortsätter:
– För företagsledare och arbetsgivarna gäller det att se nyttan med breddning av kompetens, exempelvis genom satsning på chefsutbildningar för underrepresenterade grupper. Rapporten visar att angränsande branscher påverkar varandra, därför är det viktigt att exempelvis bygg- och fastighetssektorn undersöker hur det ser ut hos dem. Hela samhällsbyggnadsbranschen behöver engagera sig, varför vi nu planerar att etablera en branschövergripande samverkansplattform.
Demokratifrågan var en viktig orsak till att Urban Academy uppstod. Ska staden byggas för alla Malmöbor behöver invånarnas många olika perspektiv speglas bland de som planerar och genomför stadsutvecklingen. Därför pågår nu planer för en plattform där hela samhällsbyggnadsbranschen kan samverka för att sänka trösklar och omfamna mångfald som en styrka framåt.
Nu gällde denna enkät specifikt Malmö. Är ni av uppfattningen att svaren går att översätta även till resten av landet – eller ser det annorlunda ut på andra ställen?
– Vi förstår att det finns utmaningar i andra städer. Det är strukturellt. Huruvida svaren går att översätta till andra delar av landet vill vi dock inte uttala oss om. Resultaten är sammanställda mot Malmös befolkningssammansättning. Enkäten bör dock kunna användas för att undersöka representation även i andra delar av landet. Styrkan i projektet är att sådant vi tidigare bara spekulerat kring nu finns faktiska data på. Det är avgörande för att kunna sätta in rätt åtgärder för att förändra situationen framåt. Malmö har en stor mångfald och därmed bra förutsättningar för att kunna skapa bättre representation i branschen. Det finns även en medvetenhet och vilja bland stadens beslutsfattare som gör Malmö perfekt lämpat att ta täten i frågan, svarar Hanna Irvenå.
Lite statistik från rapporten:
* Endast 7 procent av respondenterna växte upp i ett socioekonomiskt utsatt område, medan motsvarande siffra för Malmös befolkning är cirka 30 procent.
* 30 procent har minst en förälder född i ett annat land än Sverige – motsvarande siffra för Malmö är 56 procent.
* 63 procent av arkitekterna har minst en förälder med universitetsutbildning – andelen av Malmös befolkning som har eftergymnasial utbildning är 50 procent.
* 23 procent av de yrkesverksamma arkitekterna är födda i ett annat land än Sverige varav hälften av dessa utanför Europa – jämfört med Malmö där 33 procent är utrikesfödda.
* 74 procent bland de utrikes födda upplever att diskriminering på grund av etnicitet, ras eller religion existerar inom branschen, jämfört med 55 procent bland de svenskfödda.
* 11 procent säger sig ha en funktionsnedsättning som påverkar dem i deras dagliga liv. I en befolkningsundersökning från 2021 uppger 16 procent i åldersintervallet 16-64 år att de har en funktionsnedsättning.
