Vi har kommit halvvägs på mandatperioden, men det som fastighetsbranschen i mångt och mycket efterfrågat är tydliga spelregler och beslut som sträcker sig längre än fyra år. Fastighetssverige har bjuder här på vad fem bostadspolitiska talespersoner ser som viktigt med frågan framåt och vilka möjligheter de ser att göra sig av med käpphästar och samtidigt behålla gnisslet över blockgränserna.
Röster har höjts och problemen kvarstått. Bostadspolitiken är inte en valvinnare och samsynen kring vad som krävs för långsiktigheten i bostadsförsörjningen har skiljer sig över blocken. Men kanske kan krisen nu göra att gamla käpphästar läggs åt sidan.
Till exempel menar Larry Söder, Kristdemokraternas bostadspolitiske talesperson, att trots regeringsbyte så finns det en långsiktighet i de politiska besluten.
– Om man pratar om regler och förenklingar som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet gjorde förra mandatperioden så har vi inte tagit bort någonting utav det, vilket jag ser om en långsiktighet i besluten.
– När det kommer till pengarna så har vi nu en majoritetsstyrning i riksdagen som gör att åtgärder vi gör kan vara långsiktiga. Det vill säga vi behöver inte tänka år för år – utan vi kan tänka en mandatperiod i besluten.
Jennie Nilsson, Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson, har en annan bild av den långsiktigheten. Hon tycker inte att fyra år är tillräckligt för att genomföra det stora investeringarna som det är att bygga bostäder.
– Avskrivningstiden på dem är 20 eller 30 år. I dagsläget kan man i bästa fall få betydligt mindre än fyra år vid regeringsskifte, för de flesta förslagen har man kanske inte tagit bort, men man har inte heller tillfört någonting.
– Så att det blir en extrem osäkerhet och vi menar att det behövs en bostadskommission som hade kunnat analyserat krisen här och nu, givet att vi har en situation där egentligen ingenting byggs.
– Men framför allt som hade kunnat ta fram långsiktiga spelregler över blockgränserna som håller över val. Jag tror att det hade varit extremt bra.
Katarina Luhr, som har samma roll hos Miljöpartiet, instämmer att det blir en viss ryckighet när partierna angriper frågan från olika håll och vill olika saker.
– Man håller fast i gamla käpphästar, där ena sidan vill se mer hyresrätter och den andra vill se mer villor och bostadsrätter. Det gör att man gör olika satsningar under mandatperioderna.
– Jag tänker att man nu skulle kunna gå fram med en del av de idéer som ligger i plan, som att kommunen ska ta fram reella bostadsförsörjningsplaner och att man kan samarbeta med regeringspartierna om de här planerna.
– Långsiktigheten handlar om att ha ett längre mål och för det behövs ett bättre underlag på vad vi vill och behöver bygga.
Patrik Karlson från Liberalerna säger att han hoppas att stridsyxan kan läggas ner och att han till viss del håller med oppositionen här.
– Vi har under lång tid haft strukturella problem. Jag har svårt att se att vi kan komma till en lösning om vi inte kommer överens på de stora frågorna inom hela riksdagen och faktiskt kompromissar och överger käpphästarna så som Katarina Luhr säger.
– Så att inte ena sidan skriker hyresrätter och den andra skriker om det ägda boendet. Den här frågan får verkligen för lite uppmärksamhet och det vore bra om vi kunde lägga ner stridsyxan.
Noria Manouchi har nyligen fått rollen som bostadspolitisk talesperson för Moderaterna. Hon ser att det kan finnas behov av ett fortsatt gnissel mellan partierna i frågan.
– Det finns ett egenvärde i att vi har politiska partier som tycker olika, annars finns det inga alternativ för väljarna att rösta på om vi skulle komma överens om varje fråga under varje mandatperiod. Då skulle det här med demokrati nog försvagas rätt rejält.
– Sen så finns det stora frågor som vi skulle kunna komma bättre överens om och göra gemensamma kraftsamlingar kring.
När hon blickar mot den resterande halvan av mandatperioden så är det, trots hennes korta tid på uppdraget, plan- och byggprocesserna som hon uppmärksammat som ett av de stora problemen.
– Det tar alldeles för lång tid. Utöver det behövs en klarhet från kommunerna, och i synnerhet detta med överklagandena. Så här behöver vi se till att det blir enklare att bygga, för att enklare betyder oftast mer och billigare.
Patrik Karlson instämmer i det och fyller på att han skulle vilja trycka på kommunerna att se till att det finns mark att bygga på.
– Så att vi kan bygga i högre takt än idag. Det känns ibland som att kommunerna håller tillbaka på marken för att man vill tjäna pengar, för mark är ju inget man får mer av. Det är tyvärr det som stoppar oss upp lite och jag önskar att vi skulle kunna hitta en möjlighet där, att vi ser till att det finns mer mark som vi kan bygga mer och enklare på.
Larry Söder är inne på samma linje, att det ska gå snabbare mellan en idé och färdigt hus.
– Det ska gå mycket fortare och vara effektivare, samtidigt som den som ansöker faktiskt vet vad som krävs av dem. Det tror jag att vi kan lyckas med under mandatperioden.
Katarina Luhr upprepar att det hon vill se kommunerna ta fram bättre bostadsförsörjningsplaner, med bättre långsiktig statistik på vilket behov som finns.
– Det behövs väldigt mycket fler bra bostäder för äldre och byggas bostäder i industrikommunerna som utvecklas runt den gröna omställningen.
– Men det är väldigt svårt för oss som politiker att få hela bilden av vad som behövs i hela landet. Kommunerna tillsammans med Boverket skulle kunna skicka det underlaget uppåt till oss i Riksdagen så att vi kan hitta på åtgärder för hur vi kan stötta, så att rätt typ av boende blir av på rätt plats.
Jennie Nilsson vidhåller att det behövs en överenskommelse om stabila långsiktiga spelregler, som är syftade till att man ska bygga i en jämnare takt trots konjunktursvängningar.
– Så är det för oss är det prioriterat att driva frågor om stöd för att upprätthålla byggandet, trots byggkris. Där staten kan gå in och dela risk och så att man kan få spaden i backen på fler byggfärdiga projekt.
