Vad kan bostadsfrågor på EU-nivå få för för- och nackdelar? Det får Socialdemokraterna, Moderaterna, Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna svara på när Fastighetssverige plockar upp den fråga som lockat till debatt och utspel den senaste tiden.
Den senaste tiden har det bubblat en fråga som verkar skapa både förvåning, nyfikenhet och kritik. Ursula von der Leyen, som stod inför att locka till sig tillräckligt många röster efter EU-valet fick balansera åt både höger och vänster för att ro ett förnyat förtroende i hamn som ordförande. Den 18 juli kom så hennes politiska riktlinjerna för Europakommissionen för 2024-2029. För första gången så ska bostadsfrågorna ta plats i kommissionen. Hon skriver:
”Vi måste omgående vidta åtgärder för att komma till rätta med den bostadskris som drabbar som miljontals familjer och unga människor. Den andel av hushållens inkomster som går till boende har ökat dramatiskt. Hyror och bostadspriser stiger kraftigt. Det finns också ett betydande och växande underskott på investeringar i subventionerade bostäder och bostäder till skälig kostnad. För att hjälpa medlemsstaterna att hantera dessa problem kommer jag att utse en kommissionär att ansvara för bostadsfrågor, och jag kommer att lägga fram den första EU-planen någonsin för bostäder till skälig kostnad.”
I stora drag så lyder alltså Ursula von der Leyens förslag att man ska första gången ska tillsättas en kommissionär med ansvar för bostadsfrågor, ta fram en europeisk plan för bostäder till överkomlig kostnad, att privata och offentliga investeringar i överkomliga och hållbara bostäder ska stimuleras samt att statsstödsreglerna ska ses över. Fastighetssverige vände sig till David Josefsson (M), riksdagsledamot i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson, Marie Linder, förbundsordförande för Hyresgästföreningen och Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna för att få deras syn på att bostadsfrågan nu seglar upp på Europakommissionen agenda. Men först ut, det parti som har flest antal väljare både nationellt och från EU-valet. Jennie Nilsson är Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson.
Hur ställer sig Socialdemokraterna till att driva bostadsfrågor i Europakommissionen?
– Vi har haft en ordning där bostadsfrågorna har varit nationell angelägenhet och som grund så tycker vi att det är en rimlig princip. Politik ska gärna utformas så nära den som det berör som det är möjligt. Men med det sagt så är det inte så att det här är ett politikområde, eller en sektor, som är oberörd utav beslut som fattas på EU nivå.
– Det finns förslag som berör sektorn redan nu kopplat till energieffektivisering och annat, så att det kan vara en intressant idé att ta ett samlande grepp kring detta.
– Men jag är försiktigt positiv och lite nyfiken på vad det här ska betyda.
Ursula von der Leyen beskriver en brist på bostäder i stora delar av EU, är det något grundläggande fel i bostadsmarknaden i Europa?
– Det är uppenbart att samtliga medlemsländer på olika sätt brottas med bostadsförsörjning. Det är svårt att säga vad som är exakt lika, vad som är nationella utmaningar och vad som är större utmaningar kopplade till globala finansiella strukturer.
– Men det är klart att om många eller samtliga medlemsländer har samma problem så är det inte fel att man försöker ta ett samlat grepp för att försöka förstå och se om det är så att det finns övergripande styrmedel som man kan använda för att få en bättre fungerande finansiering eller kontroll över materialkostnader exempelvis.
Jennie Nilsson säger att det ska bli spännande att följa vad det här mynnar ut i, även om det ännu inte är klart vilken portfölj kommissionären kan komma att råda över och vilken tyngd den får i kommissionen.
– Det som är viktigt utifrån ett svenskt perspektiv är dock att den inte går in och detaljstyr länder, utan att den snarare fokuserar på att erbjuda lösningar.
– Men jag förväntar mig att svenska parlamentariker, både socialdemokratiska och andra, både följer frågan noga och bevakar svenska intressen och försöker göra någonting positivt av initiativet. Något som är positivt för Europa men också positivt för Sverige.
Även David Josefsson (M), riksdagsledamot i civilutskottet och bostadspolitisk talesperson verkar försiktigt positiv till att Europakommissionen nu tar sig an frågan. Han skriver till Fastighetssverige;
”I grunden vill Moderaterna att bostadspolitiken fortsatt ska beslutas om nationellt. Däremot kan EU bidra till bättre förutsättningar för bostadsbyggande, framförallt när det gäller att underlätta för handel mellan länder och att harmonisera regelverk för att få till ett ökat industriellt byggande.”
Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder står också fast vid att bostadspolitiken ska förbli en nationell fråga.
– Det får inte urholkas av att Ursula von der Leyen tillsätter en bostadskommissionär i Bryssel. Samtidigt kan vi inte blunda för de strukturella problem kopplade till bostadsfrågan som vi ser runt om i Europa. Här skulle EU kunna sätta press på medlemsstaterna. Vårt gemensamma mål måste ju vara att alla ska ha rätt till ett tryggt boende till rimlig kostnad. Men lösningarna och det politiska ansvaret måste vara upp till varje land.
Marie Linder säger att en tänkbar fördel med att bostadsfrågan koordineras av en och samma kommissionär i Bryssel är att det möjligen blir mer överblickbart jämfört med idag när bostadsfrågan faller inom många olika politikområden.
– Sverige har stort behov av att bygga nya bostäder med rimliga hyror, och vi har många bostäder som behöver energieffektiviseras. Jag ser gärna att statsstödet förändras så att Sverige kan ta del av det och öka farten inom de här områdena.
– Men det får inte ske på bekostnad vår generella bostadspolitik. Ska statsstödsreglerna förändras är det viktigt att den generella bostadspolitiken i Sverige bibehålls.
Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, menar det inte var någon överraskning att bostadsfrågorna skulle lyftas på EU-kommissionens agenda.
– Processen som föregått de politiska riktlinjerna har pågått en tid och det är inte säkert att en särskild bostadskommissionär påverkar vad kommissionen tycker. Men det erbjuder förstås ännu ett gränssnitt för lobbyorganisationer på den europeiska arenan.
Han menar att det finns både möjligheter och risker. Bostadspolitiken är ett delvis eftersatt område i flera länder och att frågorna hamnar högre på en europeisk agenda kan förhoppningsvis öka intresset för nationella reformagendor.
– En sådan behövs verkligen i Sverige, vilket just EU-kommissionen återkommande lyft i sina årliga landrapporter.
– Riskerna återfinns väl i eventuella ambitioner om någon slags EU-gemensam bostadspolitisk agenda. Bostadsmarknaderna och inte minst bostadspolitiken ser väldigt olika ut i de olika medlemsländerna. Det kommer av nödvändighet begränsa den nya bostadskommissionärens handlingsutrymme.
– Varken regeringar eller olika aktörer på medlemsländernas respektive marknader kommer att vara särskilt förtjusta i förslag om överstatlig reglering, vilket jag redan tycker mig ha anat bland de kommentarer jag sett.
Med det sagt finns det förstås möjligheter för kommissionen att ändå sätta press inom olika områden, till exempel för grön och social hållbarhet försätter Martin Lindvall.
– Man kan tänka sig att en ny kommissionär konstaterar att Sverige inte har tillräckliga lösningar för hushåll med en svag ställning på bostadsmarknaden. Det skulle ansluta till kommissionens sociala agenda och öppnar därmed för en diskussion om federationsgemensamma minimikrav, vilket ofrånkomligen tangerar debatten om hur svensk bostadspolitik förhåller sig till övriga länders modeller för social housing.
– Personligen välkomnar jag naturligtvis om kommissionen ställer krav på oss att bli bättre inom det här området och jag tänker då framför allt på insatser mot hemlöshet och villkor för en bättre fungerande hyresmarknad. Men jag föredrar att vi tar den diskussionen i Sverige och själva utformar den politik som behövs, för all del gärna med inspiration från fungerande exempel i andra EU-länder.
Ett av de områden som redan nämnts är översyn av statsstödsregler för att ge utrymme för lägre boendekostnader. Även om vi medverkat i den översyn som pågått ett tag är det lite oklart vilka faktiska justeringar som kommer att föreslås och hur de påverkar förhållandena i Sverige fortsätter han.
– Vi har ju ett hyressättningssystem som ger Sverige radikalt andra förutsättningar än i andra medlemsländer och allbolagen är en inhemsk kompromisslösning som skapat bred förankring för konkurrensneutralitet mellan olika aktörer.
– Det vore naturligtvis oerhört bekymmersamt, inte minst i det här läget, om konkurrensneutraliteten mellan privata och offentligägda aktörer äventyras i praktiken. Behovet av nytt kapital är större än på mycket länge och om privata och institutionella aktörer upplever att konkurrensförutsättningarna försämras kommer det kapitalet att investeras någon annanstans. Att statsstöd i teorin görs mer tillgängligt för alla skulle inte innebära någon garanti för att den upplevda snedvridningen uteblir.
