Undersökningar visar att majoriteten av svenskarna vill bo i småhus – men också gärna centralt. Fastighetssverige har därför tagit en titt på det arkitektoniska formatet trädgårdsstaden. Denna typ av stadsplanering behöver nämligen inte innebära villamattor. Med rätt planering går det att kombinera låg skala med hög täthet, grönska och flera olika boendeformer. Det menar arkitekten Fredrik Rosenhall, som ser stor potential för modellen, framför allt i Göteborg.
Trädgårdsstaden förknippas ofta med småhus, trädgårdar och låg bebyggelse. Gemene man drar ofta likhetstecken mellan begreppet och ”villaförort”. Men för arkitekten och Inobi-delägaren Fredrik Rosenhall handlar konceptet snarare om hur lågskalig bebyggelse kan planeras som en sammanhållen stadsmiljö.
Till skillnad från traditionella villaområden bygger trädgårdsstaden på en genomtänkt struktur där gator, offentliga rum och privata trädgårdar planeras som en helhet. Det gör det möjligt att använda marken mer effektivt utan att den lågskaliga karaktären går förlorad.
– En trädgårdsstad innebär egentligen att man bygger stad, centralt, i en lite lägre skala. Man behöver tänka igenom strukturen från början, med attraktiva gator och offentliga rum, men också med trädgårdar som kan vara lite mindre utan att man skymmer eller skapar olägenheter för varandra, förklarar Fredrik Rosenhall.
Befintliga trädgårdsstäder visar, enligt Rosenhall, att låg skala kan kombineras med relativt hög täthet. I till exempel Göteborg finns dessutom flera stadsdelar som redan präglas av liknande kvaliteter.
– Landshövdingehusen som byggdes tidigare är till exempel väldigt lika trädgårdsstaden i sin karaktär. Titta på Kungsladugård, säger Fredrik Rosenhall.
I stadsdelen Kungsladugård finns en blandning av lägenhetshus, radhus, parhus och flerfamiljsvillor. Just variationen i hustyper och boendeformer är central i Rosenhalls syn på trädgårdsstaden.
– I det här lite låga, stadsmässiga konceptet kan man ha vilka boendeformer som helst. Då blir det en modell för alla.
En central fråga är var nya trädgårdsstadskvarter kan utvecklas. I centrala Göteborg är marken ofta dyr, inte minst till följd av tidigare industri- och verksamhetsanvändning. Höga kostnader för att göra marken byggbar kan i sin tur driva fram högre exploatering.
– Det är väldigt dyrt att iordningställa mark för byggnation och då är det också naturligt att bebyggelsen får en lite högre skala.
Fredrik Rosenhall vill därför se en större jakt på lägen där marken kan utvecklas till en lägre kostnad, men samtidigt dra nytta av befintlig infrastruktur.
– För att en trädgårdsstad verkligen ska fungera måste man kunna planera den som en helhet. Det behöver vara ett lite större område och det ska ligga nära befintlig infrastruktur.
Det behöver inte innebära utveckling långt från Göteborgs tätare delar. Enligt Fredrik Rosenhall finns det lägen utanför centrum där kollektivtrafik och annan infrastruktur redan finns på plats.
– Man kanske måste titta lite längre ut. Det finns många olika sätt att få in småhus.
Fredrik Rosenhall är positiv till diskussionen om att komplettera miljonprogramsområden med småhus, men ser det som en del av lösningen snarare än hela svaret på efterfrågan. Han efterlyser i stället ett mer proaktivt grepp från kommunens sida, där olika stadsutvecklingsstrategier kan användas parallellt.
– Där behöver kommunen kanske arbeta mer proaktivt. Det finns ingen motsättning mellan att förtäta staden med attraktiv stadsbebyggelse och att utveckla nya områden med lägre skala.
Fredrik Rosenhall återkommer till trädgårdsstadens ursprungliga idé: att skapa ett komplement till den täta staden, med mer grönska och lägre skala, men samtidigt med tydliga kopplingar till den övriga staden. Han menar att Göteborgs identitet som ”de små stadsdelarnas stad” till stor del har sina rötter i just sådana miljöer.
– De här områdena är attraktiva eftersom de har en tydlig identitet. De har låg skala, men samtidigt hög täthet och många sociala mötesplatser.
För Rosenhall är det också en viktig förklaring till varför trädgårdsstaden har en plats i dagens bostadsdebatt. Det handlar inte enbart om att bygga fler småhus, utan om att skapa attraktiva stadsdelar där människor kan bo relativt tätt utan att ge upp grönska, identitet eller sociala kvaliteter.
