Bostadsområden ska tillhöra de hederliga och laglydiga människor som inget annat hellre vill än att leva ett tryggt liv. Ja, det är infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsons huvudbudskap efter att i fredags ha tagit emot den utredning om åtgärder för stärkt trygghet i den byggda miljön som utredare Olle Lundin och hans sekretariat nu inkommit med. Utredningen tillsattes med syfte att ta fram författningsstöd för samarbetsformer med gemensamt och obligatoriskt ansvar mellan det offentliga och alla fastighetsägare för att bedriva långsiktigt förbättringsarbete i ett bostadsområde.
– Det är en väldigt viktig utredning för att fler människor i Sverige ska kunna känna trygga i sina närområden. Mot bakgrund av de stora problem som den organiserade brottsligheten har skapat och att den har vuxit i styrka och omfattning under mycket lång tid, så tar det också lång tid att vända. Det här kräver insatser på fler områden än bara polis- och rättsväsendeförstärkningar och förebyggande åtgärder av social karaktär – det kräver åtgärder när det gäller den byggda miljön, säger Andreas Carlson.
Idag känner sig var tredje person otrygg i sitt bostadsområde under kvällstid, menar bostadsministern. Bland personer som bor i utsatta områden är det varannan person och kvinnor känner sig överlag mer otrygga än män.
– Detta kan få konsekvenser för hur man lever sitt liv. Man gör begränsningar när det gäller vilka tider man vistas ute. Detta leder till minskad delaktighet i samhället, det minskar åtkomligheten och tillgängligheten till aktiviteter. Så ska vi inte ha det i vårt land, slår Andreas Carlson fast.
Otryggheten och risken att utsättas för brott kan öka ytterligare till följd av begränsad samhällsservice, begränsat lokalt näringsliv och brist på fritidsaktiviteter, hävdar han. Alla krafter behöver därför hjälpas åt genom att ta ansvar för att sköta om de gemensamma livsmiljöerna. Det behövs fler verktyg som kan bidra till en positiv samhällsutveckling.
– På den punkten lämnar utredare Olle Lundin många och intressanta förslag på hur man ökar incitamenten och drivkraften till att fler tar ansvar för sitt närområde, men det krävs också kunskapsunderlag för att kunna arbeta mer evidensbaserat med trygghetsskapande åtgärder. Vi behöver kunna skapa platser och områden där föräldrar, barn, ungdomar och äldre vill och kan bo och leva i trygghet, säger Andreas Carlson och fortsätter:
– Det finns, runtom i landet, många goda och positiva initiativ – men hjulet ska inte behöva uppfinnas på varje ort, utan man behöver ta fram metoder och det som fungerar behöver spridas.
Regeringens förhoppning är nu att den lagstiftning som föreslås också ska kunna motverka en så kallad ”free rider”-mentalitet, det vill säga att fastighetsägare inte själva vill vara med och göra insatser men ändå drar nytta av dem.
– Det finns många exempel på frivillig samverkan, där inte alla fastighetsägare är med, vilket innebär att man dels inte tar ansvar, dels att problem stannar kvar i område, trots positiva exempel på engagemang i andra delar av samma område.
