Efter fyra soldränkta dagar fyllda av intressanta seminarier, mingel och spännande möten har det blivit dags att ta farväl av årets Almedalen.
Med mersmak i munnen är vi nu på väg hem från medeltidscharmiga Visbys gränder och trädgårdar.
Vårt allra första Almedalen är över och det har blivit dags att rikta ett stort tack till alla som ställt upp på intervjuer, deltagit på middagar och luncher samt mer eller mindre spontana möten – vi lämnar med lättare steg än när vi kom!
Mina förväntningar om att det skulle råda undergångsstämning bland deltagarna kom fort på skam; så gott som alla vi träffat har gett uttryck för en framtidstro och en stark tro på att det finns en ljusning inom en inte alltför avlägsen framtid.
Även om det inte var ett officiellt tema så har hållbarhet varit den allt överskuggande frågan som diskuterats; i alla fall i de kretsar jag rört mig. Och känslan är att det nu skapats extra utrymme för de här lite ”mjukare” frågorna, varför social hållbarhet varit en självklar deltagare uppe på diskussions-agendan. Inte sällan drivs dessa aktörer och bolag av unga, smarta människor som vill förändra först branschen och sedan världen – otroligt hoppingivande!
Deltagarantalet ska tydligen ha varit betydligt lägre i år jämfört med toppåren för pandemin; det är svårt att avgöra om det är bra eller dåligt men min bild är i alla fall att rätt personer var på plats. Den relativt korta promenaden Hästgatan upp mot Österport drar gärna ut på tiden tack vare att man springer in i så många bekanta branschpersoner på vägen – ett bevis så gott som något på att Almedalen är en värdefull mötesplats.
Så igen; tack för i år och vi ses igen 2024!
